Det var längesen…

Nu var det 20160319-P1110618flera år sedan jag bloggade regelbundet, och mycket har hänt sedan dess.

Tyvärr har jag haft alldeles för mycket att göra, för att kunna skriva regelbundet. Men jag ska göra ett nytt försök, för det är många som har uppskattat bloggen.

Sist berättade jag om köpet av Kayenne, så lite uppdateringar kan vara på plats. Hon blev förra året mamma till ett stort och välbyggt hingstföl, Kayman e.Berlucchi.

 

Dessutom har jag haft hennes dotter Kristall på inridning och utbildning med si20150516-_DSC6103kte på 3-årstestet – en jättetrevlig häst. Hon fick 8,5 p på ridbarheten, och ett mycket gott omdöme. De övriga poängen blev inte lika bra, eftersom hon var i en tillväxtfas och ganska överbyggd för tillfället (jag hade avrått från att visa pga detta), men ägaren var nöjd ändå. Och hon blev verkligen supertrevlig att rida.

2010 års föl har blivit vuxna, och inridna – de flesta i alla fall 😉 för Moira är bara 126 cm och det har varit svårt att hitta en lämp20140501-_DSC3403-2lig ryttare åt henne. Queba är grundriden och en mycket pigg och trevlig ponny. Kasper har mycket lätt för sig, det är bara synd att han är lite för liten för mig, annars är han en elegant och fin modell. Berlucchi är den som har kommit längst, då han är den enda som egentligen passar mig 20140501-_DSC3422någorlunda i storlek. Jag hade med honom på unghästutbildarkursen på BYS, och han har även varit med på en programridning, en pay & jump och en terrängträning. Men överlag har mina egna hästar fått gå lite på sparlåga, då jag har haft många hästar på inridning och utbildning, och många elever med egna hästar. Och dessa får ju alltid gå i första hand.

Lite tävling har jag dock hunnit med, och det är lilla new foreststoet Norrhaga Alicia (kat C) som var ute och tävlade dressyr bland stora hästar under 2014 – placering i LA:3 och några starter i MsvC hann vi med. Ett hjärta av guld har den hästen, som kämpar på så bra trots att hon egentligen inte har vare sig exteriör eller gångarter som kan mäta sig med de stora halvbloden…

Dessutom har hon hunnit med att både bli guldbelönad på SNF:s riksutställning, och bli placerad i engelska ridklasser.20140629-_DSC8626

 

 

Ny häst – Kayenne

I torsdags, den 30 januari, så köpte jag en häst till. Det händer inte alltför ofta, vi har ju redan så många 😉 men mina båda halvblod börjar ju bli ganska gamla (det är därför jag i ”vuxen ålder” börjat tävla ponny…)

Och så fick jag tips om Kayenne via Facebook. Hon är 13 år gammal och inte inriden, har endast varit i avel. Men hennes ägare och uppfödare ska sluta med halvblodsaveln och göra sig av med sina hästar, så därför var hon till salu billigt. Och alternativet var slakt :(

20140130-_DSC0990

Med tanke på hennes intressanta gamla svenska stam, så tyckte jag det var synd och bestämde mig för att åka och titta på henne i alla fall, och Evas andra två ston som också var till salu. Kayenne är ur stofamilj F.1 (Flyinge-familj 1) och  e. Falleur – Hertigen – Gaspari – Heimdal. Mormor är Kaba, som är helsyster till hingsten Herkules 504. Kabas mamma Kalmia blev mor till inte mindre än 5 godkända hingstar, varav flera exporterades.

När jag skulle köpa mitt första halvblodssto i mitten på 80-talet, så var jag fast besluten att hitta ett Jovial-sto, gärna med Gaspari i stammen. Det var dock inte helt lätt, eftersom hans yngsta årgångar inte var så unga längre. Till slut hittade jag Dark Sensation f-80, som var e. Labrador (e.Jovial) – Gaspari – Immer, och bestämde mig för henne. Jag fick två avkommor efter Dark Sensation (Sessi), innan jag sålde tillbaka henne till uppfödaren. Zac f-94 är hennes avkomma e. Little Q.

Nästa halvblodssto jag köpte var Nanette (Nanni) f-87 e.Castello – Herkules – Nepal – Immer. Hon hade inte Jovial i stammen, men väl Gaspari (genom Herkues), och dessutom Drabant (genom Castello e.Callaghan e.Urbino e.Drabant) och Nepal. Nanni är en riktig superhäst, och har tydliga drag av sin morfar Nepal, vilket gjorde att jag även kom att uppskatta honom.

För att återgå till Kayenne då, så är hon mycket besläktad med mina andra halvblod. Hon har dubbelt Jovial i 4:e och 4:e led, som farfarsfarfar (e.Falleur e.Silvan e.Ceylon e.Jovial) och morfarsmorfar (e.Karisma e.Hertigen u.Larrami e.Jovial). Dessutom är Gaspari mormorsfar, Nepal morfarsfar och Immer farfarsmorfar. Dessutom är Cosmos xx farmorsfar (Cosmos xx är farmorsmorfar till Nanni). Och så är hon ju ur stofamilj F.1 precis som Herkules och Labrador.

När vi kom för att titta på de tre stona så föll jag direkt för Kayenne. Hon såg precis ut som jag hade kunnat vänta mig med Jovial och Gaspari i stammen. Och trots att hennes ägare sa att hon kunde vara svårfångad i hagen så kom hon fram och hälsade, och det kändes som att vi fick kontakt direkt :)

Så det var inget svårt val. Jag var intresserad av de andra också, och de hade också intressant stam (ur familj F.2 Spindafamiljen resp ur samma stofamilj som Bernstein), men Kayenne fastnade jag för direkt.

En liten egenhet som hon har är att hennes vänsteröga är till hälften blått och till hälften brunt. Det är medfött, och är förmodligen samma anlag som tidigare i familj F.1 gett vita fläckar under mage etc. Kayenne är mamma till 5 föl hittills:

– Curry f-06 br val e.Magini. Plac i LB hoppning och 90 fälttävlan.

– Kurage f-07 fx val 164 cm e.De la Gardie. 47 p och hoppdiplom på 3-årstest och 45 p klass I i dressyr. Han har nedärvt ett blått öga och vitt på buken.

– Konjak f-08 fx ht e.Warsteiner.

– Kamomill f-11 br sto e.Magini

– Kristall f-12 br sto e.Magini

Min tanke med Kayenne är både att ta föl efter henne och att rida in henne, så planerna är stora :)

20140130-_DSC1007

Sammanfattning av 2013

Ja, även 2013 har ju passerat. De viktigaste händelserna under 2013 var:

– Att jag klarade Ridlärarexamen på BYS med högsta betyg i nästan alla ämnen.

– Att Alicia och jag startade ett par gånger i LA:3 bland stora hästar med en placering som resultat.

_DSC2073

– Att Nanni kom ut på tävlingsbanan igen efter ett uppehåll på 8 år och vid 26 års ålder (vi startade ett par gånger upp till LA:3)

_DSC9861

– Att Alicia blev guldbelönad och Queba bästa 3-årssto på New Forest RIKS.

– Non Stop var tillbaka för igångsättning och vidareutbildning, och han lillasyster Fame kom för inridning och utbildning. Jättetrevliga hästar båda två! Dessutom var fjordstoet Wilma Mi här en månad för inridning. Och arabstoet Emirah kommer hit ett par dagar i veckan för att bli inriden.

 

– Att jag visade Fame på 3-årspremiering och att hon fick diplom med 42 p, och var bland de bästa 3-årsstona i Södra Älvsborg.

26072013-_DSC4998-2

– Att jag kom in på BYS utbildning för unghästutbildare i Skara.

– Att Berlucchi och Queba har blivit inridna under hösten, och att Kasper och Moira är påbörjade under ryttare.

– Helga fick två fina kattungar: Ninja Warrior och E.T. Och lilla E.T lyckades med bedriften att sätta i sig 1,5 m snöre (som varit runt rökt skinka) :( Men som tur var klarade hon sig, efter operation av en duktig veterinär på djursjukhuset i Skara, och mår nu bra.

Ja, det är säkert fler saker som jag har glömt. Men det här är det som jag kommer på just nu, på rak arm.

Tanken är att jag ska fortsätta att lägga in lite ridövningar, funderingar om det ena och andra som har med häst att göra, rapportera lite från clincs och seminarier som jag varit på, och följa träningen med några av unghästarna och kanske några av de äldre hästarna som ska tävlas.

 

Sammanfattning av 2012

Det har varit ett långt blogguppehåll, för jag har inte hunnit med… Men nu ska jag försöka att börja igen.

Vad är det viktigaste som hänt under 2012?

* Vår lilla älskade Tootsie fick somna in i slutet på december. Hon blev 25 år och var en alldeles fantastisk liten ponny, som vi alltid kommer att minnas med glädje.

* Tyvärr försvann en av våra katter, Firefox, under våren. En jättefin orange liten kattkille, som vi dock tror har hittat ett nytt hem någonstans.

* Unghästarna, Kasper, Moira, Queba och Berlucchi, har blivit mer hanterade. De har haft träns på, blivit longerade, haft resårgjord på, blivit lastningstränade och har löshoppats. Moira och Queba har dessutom haft sadel på sig.

* Moira, Queba och Kasper har visats på premiering.

* Alicia och Nadja har kommit ut och tävlat lite dressyr med mig på ryggen (både programridning och klubb/lokalt bland stora hästar!). Godkända resultat i LA för båda två! Emmy har varit ute med Karamell med goda resultat på klubbtävling LC.

* Jag har kommit igång med regelbunden dressyrträning för Bo Tibblin igen (med Alicia), samt hoppträning för Oskar Karlsson (med Alicia och Nadja).

* Jag bestämde mig för att gå upp och göra om mitt hopprov på ridlärareksamen level 2 (som jag missade för 13 år sedan!). Eftersom det har gått mer än 2 år så behöver jag göra om hela provet. För att inte fortsätta att skjuta det på framtiden så sökte jag till BYS distansutbildning till ridlärare i höstas och kom in. Höstterminens kurser med hästens anatomi, fysiologi, sjukdomar och foderlära är avklarade med VG som resultat. Även kursen i företagande och ridskoleekonomi är avklarad utan problem. Det som återstår under våren är pedagogik och ridlära. Vi har också haft intressanta föreläsningar i hästens träningsfysiologi, praktiska övningar i tömkörning med Anders Eriksson samt kontroll av hästens tänder och bettillpassning med Ylva Rubin. Dressyrträning för Sten Åstedt (med Alicia) och hoppträning för Magnus Österlund och Björn Kastenmann (med Nadja). Nu måste jag ”bara” ha en stor häst som jag kan göra eksamen på, eftersom man inte får lov att göra den på ponny :(

* Vi har haft ridläger under 2012, men inte i samma utsträckning som 2011. Kanske blir det lite fler ridläger igen nu under 2013.

* Lektionsverksamheten har ökat i omfattning under 2012, framför allt när det gäller elever med egen häst.

* Hönshuset är äntligen rivet.

* Sedan har det varit vanliga fortbildningskurser för dressyrdomare och tränare/ridlärare etc.

* Jag dömde ovanligt många stilhoppningar under 2012, och det verkar som det börjar bli mer populärt med stilhoppning igen :)

Hmmm… detta skrev jag den 10 februari 2013. Det är nästan ett år sedan… Så det får bli ett inlägg till, om det viktigaste som har hänt under 2013 :)

 

Unghästutbildning – resårgjord och longering med Queba

Igår så blev det lite arbete med Queba. Förutom borstning och hovkratsning så lade jag på den elastiska täckgjorden igen. Sist tyckte jag att hon reagerade med att bli lite spänd, men det blev hon inte den här gången. Jag tänkte att hon kunde få prova på att bli longerad lite också. Normalt sett, så brukar jag vänja hästarna vid longering innan jag longerar med gjord eller sadel, vilket förstås är att rekommendera. Men Queba verkade inte alls bry sig om gjorden, så den fick ligga kvar.

Själva longeringen med unghästarna är inte så komplicerad. På stor häst använder jag alltid kapson i början, till de mindre ponnyerna har jag ingen kapson som passar (den är för stor!), så då blir det grimma i stället, om de är snälla och lätthanterliga. Träns undviker jag alltid i början av longeringen, eftersom jag vill undvika att hästen får ryck i munnen om den skulle dra i väg. Handskar är nödvändiga.

Så med Queba började jag att leda henne runt spåret och göra några halter och igångsättningar för att konrollera om hon lyssnar. Det gör hon! Sedan leder jag henne runt på volten i vänster varv, vilket är lättast att börja med. När hon har förstått att hon ska gå på volten länger jag ut lite på linan och går någon meter ifrån henne, närmare mitten på volten. Sedan avlägsnar jag mig mer och mer, tills jag närmar mig mitten, medan hon fortfarande skrittar runt på voltspåret. Vill hon gå in mot mitten så höjer jag pisken mot hennes huvud och tar ett steg mot henne. Det förstår hon… Sedan får hon komma fram i trav, och trava på volten. Det tycker de flesta hästar är lättare och naturligare än att skritta på volten. Queba lyssnar fint! Jag gör ett par övergångar mellan skritt och trav och det fungerar bra. En galopp blev det av misstag, men det är inte hela världen – det är bara att använda rösten och lugnt komma tillbaka till trav igen.

Efter några minuters arbete (man ska inte hålla på för länge med unghästarna) stannar jag Queba och växlar varv. Då börjar jag på samma sätt, med att leda Queba runt på volten. Och när hon förstår att hon ska gå runt, så avlägsnar jag mig mer och mer, lite i taget. Man går alltså på höger sida om hästen när man leder den för att kunna göra detta. Många hästar tycker att högervarvet är betydligt krångligare, men inte Queba – det går lika bra åt detta hållet. Samma sak här: skritt, trav, någon övergång och halt. Allt sitter inte perfekt än, men hon lyssnar och börjar förstå. Framför allt har hon förstått att hon ska gå runt på en volt – vilket är det första unghästen ska lära sig. Kommandoorden för skritt, trav och halt sitter ganska bra sedan övningen av visning vid hand. Dessutom har man både kroppsspråket och långpisken till hjälp här.

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med Queba! Egentligen tycker jag det är lite för tidigt att longera 2-åringarna, och man ska definitivt inte göra det ofta, regelbundet eller länge. Longering innebär alltid en ökad påfrestning på hästens ledgångar, eftersom hästen rör sig på ett böjt spår och hoven inte sätts i plant mot underlaget. Och alla hästens ledgångar i extremiteterna har inte slutit sig än när hästen är 2-2,5 år. Därför bör man vänta med regelrätt longering tills hästen är minst 3 år. Men 8-10 min lite lätt, som vi gjorde idag, någon enstaka gång under hösten bara för att lära tillvägagångssätt och kunna vänja vid gjord och sadel, kan jag tycka är ok om man tar det lugnt.

Det är också viktigt att det är bra underlag och att man åtminstone i början longerar på en inhägnad plats, så att hästen får lite stöd av staketet.

Hoppning – samma uppställning, olika övningar – del 4. Nanni

Nanni är ju min gamla tävlingshäst, som jag tävlade både hoppning och dressyr med när hon var yngre. Vi startade upp till 120 hoppning, men nu på äldre dagar har hon mest hoppar småhinder med eleverna. Det var faktiskt evigheter sedan jag hoppade henne.

Idag var det dock dags. Jag hoppade några språng med Riddaren igår, och kände att jag  behövde hoppa stor häst igen. Det är lite skillnad på rörelsen när man sitter på en 160-165 cm hög häst jämfört med en ponny på 140 cm… Riddaren är i och för sig inte mer än ca 158 cm, men han har stora rörelser och framför allt väldigt mycket energi och power i rörelserna – han är ju ganska kraftig. Roligt tyckte han att det var i alla fall – så det blev bockelibock efter hindren. Inte så att han drog iväg utan mer studs på stället. Jag tänkte att jag får nog hoppa Nanni så att jag vänjer mig vid lite större språng än vad lilla smidiga Nadja och Alicia tar, innan jag fortsätter med Riddarens inhoppning…

Nanni fick börja med lite samma upplägg som Karamell, hon behöver komma i gång försiktigt, för hon är ju trots allt 25 år nu…

1. Uppvärmning i skritt och trav med halter, övergångar och volter. Gjorde dessutom samma uppvärmningsövning som med Julius och Nadja men i skritt – volt, halva diagonalen, volt, tillbaka till långsidan på andra diagonalen och ny volt.

2. Lade upp fyra bommar med travavstånd på långsidan. Skritt och trav över dessa –  tvåpunktssits i skritt, lättridning i trav.

3. När det gick bra att trava över bommarna (som ligger i början av hinderserien), så byggde jag upp en låg sax som sistahinder. Vi kommer i trav över bommarna, fortsätter i trav och hoppa saxen, samt därefter galopp. Nanni är lite vinglig första gångerna men tänker galopp direkt

4. Sedan gjorde jag om travbommarna till en låg sax. Nu blir det alltså sax, tre galoppsprång och ny sax. Anridning i galopp. Eftersom hindren är låga så gör jag avståndet kortare än normalt, dvs 12 m (för stor häst). I början vill Nanni komma i lite dåligt tempo utan att hoppa ordentligt – hon är van att ha lite ostadiga elever på ryggen. Men när jag lägger upp tempot och rider på framåt mellan hindren, så kommer de gamla takterna fram igen och hon tycker det är jättekul.

5. Med Nanni så skippar jag galoppbommarna och bygger upp saxar direkt i stället: A-E, E-D-A, A-B-D-E och till slut E-D-C-B-A. Femstudsen hoppas från båda hållen, och nu känner både jag och Nanni rytmen ordentligt. 3 m emellan varje studs. I början hade vi lite olika åsikter om var vi skulle hoppa av på första hindret, men allt eftersom vi hoppar så får hon mer och mer bjudning och spänst och avsprångspunkten på de här låga hindren har inte så stor betydelse. Fast vi blir mer och mer samstämmiga i våra åsikter :)

6. Plockar bort näst sista saxen och flyttar stöden till E, som byggs om till en sax med bom bakom. Vi hoppar då A-B-C (trestuds) med ett galoppsprång till E. Det fungerar bra, och jag känner hur jag får rida för att bibehålla samma flyt. Inga problem alls.

7. Ändrar riktning på saxen med bom och hoppar åt andra hållet: sax med bom (stigsprång), ett galoppsprång och trestuds. Jättekul tycker både Nanni och jag!

Avslutar med lite dressyrarbete på volten – känner att Nanni laddar mot hindren varje gång vi kommer i den delen av volten. Så undertrampet kommer naturligt… Hon känns riktigt fin, och betydligt mjukare i kroppen nu. Så även jag och Nanni borde nog hoppa lite oftare :)

Hoppning – samma uppställning, olika övningar – del 3. Karamell

Även Karamell fick hoppa i dag, med Emmy på ryggen.

Samma hinderuppställning, men Emmy har inte hoppat så mycket, och Karamell har inte hoppat ordentligt på länge, så vi anpassade övningarna efter det.

1. Uppvärmning i skritt och trav med halter, övergångar och volter.

2. Lade upp fyra bommar med travavstånd på långsidan. Skritt och trav över dessa – i tvåpunktssits.

3. När det går bra att trava över bommarna (som ligger i början av hinderserien), så bygger jag upp en låg sax som sistahinder. Karamell ska komma i trav över bommarna, fortsätta i trav och hoppa saxen, samt därefter fatta galopp. I början har Emmy svårt att få till galoppfattningarna, så då får de trava på stora volten och göra någon fattning, innan de provar bommarna + saxen igen.

4. För att få upp framåtbjudningen gör jag om travbommarna till en låg sax. Nu blir det alltså sax, tre galoppsprång och ny sax. Jag har behållt Nadjas avstånd mellan hindren, det blir alltså 2,75 x 4 = 11 meter emellan. Anridning i galopp. Det är svårast för Emmy att få till fattningen innan anridningen, annars flyter det på bra med god framåtbjudning, Karamell får t o m lite bråttom mellan hindren…

5. För att underlätta avståndsbedömningen, och stämma av så att det verkligen blir tre galoppsprång mellan saxarna, så lägger jag ut galoppbommar med 2,75 emellan.

6. Karamell vill gärna bli lite flack, så då bygger jag successivt om galoppbommarna till låga saxar. Emmy och Karamell får avsluta med att hoppa femstudsen i båda varven. De var jätteduktiga!

Hoppning – samma uppställning, olika övningar – del 2. Norrhaga Nadja

Till Nadja använde jag samma uppställning som för Julius – fem hinder på studsavstånd utefter ena långsidan, samt en bom på öppna delen av nedre volten. Nadja har ju större galopp än Julius, och kan också ha lite bråttom, så för henne längde jag till 2,75 m, dvs till normalt avstånd för C-ponny.

Vi började på i stort sett samma sätt som med Julius:

1. Lade ner bommarna på marken och skrittade över – tvåpunktssits och på Nadja fick det bli kort tygel, så att hon skulle hålla sig i lugn skritt.

2. Uppvärmning i skritt och trav. Först några halter och igångsättningar. Sedan vänster volt vid F, snett igenom till X, högervolt, tillbaka ut till M på diagonalen, vänstervolt vid M, följ fyrkanten, väntervolt vid H, snett igenom, högervolt vid X, tillbaka ut till K, vänster volt osv. Samt samma mönster i andra varvet.

3. Trav över bommarna på långsidan – tvåpunktssits.

4. Trav och galopp över bommen på stora volten. Galopp över långsidesbommarna.

5. Hoppning och uppbyggnad av hinderserien. Växlar varv varje gång. Börjar med att lägga upp hinder E till ett lågt kryss (det sista i serien). Sedan hinder A också (första och sista upplagda). Sedan läggs ett hinder i taget upp  – D, B och C. För Nadja byggde jag upp serien relativt fort, tog upp de två sista hindren samtidigt.

6. Arbetar i vänster varv och tar bort näst sista studsen – flyttar hinderstöden till sista studen och gör om saxen till en oxer. Hoppar alltså trestuds, följt av ett galoppsprång till en oxer. Första gången har jag en galoppbom på marken mellan studsen och oxerna, men tar sedan bort den.

7. Fortsätter i vänster varv och tar även bort den tredje studsen. Hoppar alltså tvåstuds, följt av två galoppstrång till oxern. Även detta går bra.

8. Byter till högervarv och tar även bort den andra studsen, samt ändrar riktning och höjer oxern ett hål. Dvs hoppar oxer, följt av tre galoppsprång till sax. Det går bra, men Nadja vill gärna lägga upp tempot lite så att det känns något trångt. Hoppar det igen, med lite lugnare ingångstempo, och försöker hålla det mellan hindren. Blev ganska bra :)

Hoppning – samma uppställning, olika övningar – del 1.Julius

I går och i dag har vi passat på att hoppa lite.

Med samma hinderuppställning så kan man göra lite olika övningar beroende på häst och syfte med träningen. Denna gång byggde jag upp en långsida med fem hinder på studsavstånd, samt kade en bom på marken på öppna delen av nedre volten.

JULIUS

Först ut var Julius. Med honom så gjorde jag avstånden kortare än normalt, 2,60 i stället för 3 m som är normalt D-ponnyavstånd. Dels för att han har ganska kort och inte så reglerbar galopp ännu, dels för att få lite mer gymnastik. Han har gärna bråttom på hinder.

1. Lade ner bommarna på marken och skrittade över – tvåpunktssits och lång tygel.

2. Uppvärmning i skritt och trav. Först några halter och igångsättningar. Sedan vänster volt vid F, snett igenom till X, högervolt, tillbaka ut till M på diagonalen, vänstervolt vid M, följ fyrkanten, väntervolt vid H, snett igenom, högervolt vid X, tillbaka ut till K, vänster volt osv. Samt samma mönster i andra varvet.

3. Trav över bommarna på långsidan – tvåpunktssits.

4. Trav och galopp på stora volten. Galopp över bommarna.

5. Hoppning och uppbyggnad av hinderserien. Växlar varv varje gång. Börjar med att lägga upp hinder E till ett lågt kryss (det sista i serien). Sedan hinder A också (första och sista upplagda). Sedan läggs ett hinder i taget upp  – D, B och C. Avsluta med att hoppa alla fem ett par gånger i båda varven. Var hela tiden noggrann med vägen före och efter hinderserien. Växla om med övergångar på andra långsidan och något varv på stora volten, över bommen, emellanåt.

Övningarna fungerade bra. Julius blev lite het på hindren, men lyssnade bättre och bättre. Väl i serien så hoppar han stadigt och bra, avstånden kändes lite korta men det var ju meningen… Han blev snabb och kvick i benen i alla fall!

 

Träning med Norrhaga Alicia 21 augusti

I tisdags så var det dags för Bosse Tibblin-träning igen. Nu var vädret bättre så vi kunde vara hemma i paddocken, förra gången så öste ju regnet ner…

Det första vi fick öva på efter framridningen var övergångar mellan skritt och trav på volten. Förra gången vi tränade så var det betoning på att bibehålla ställningen genom övergångarna, denna gången var det mer betoning på att få henne genom yttertygeln, att hon inte fick göra sig längre i övergångarna.

Nästa steg var att minska traven så mycket som möjligt, men med bibehållen aktivitet. Det gäller att känna efter hur mycket det går att minska, att kunna hålla denna minskning en liten sträcka, sedan rida fram något och upprepa. Upprepningarna är viktiga! Syftet är ju att hon ska vinkla bakbenen mer under sig och börja samla sig. Jag måste tänka på att bära upp handen bättre, den blir gärna lite låg.

Sedan var det öppnor på långsidorna. Det har vi på sedan förra träningen, men med lite varierande resultat. Det är ju en jobbig rörelse för hästen, och det går att smita undan på flera sätt – att mest böja halsen utan att framdelen kommer tillräckligt innanför, att falla inåt, att räta ut sig, att slå ut med bakdelen, att hamna lite framstupa, lägga huvudet på sned osv. På Alicia måste jag framför allt tänka på att ta in framdelen lite till, och att få henne genom yttertygeln. Det var lättare i högervarvet än i vänstervarvet.

Efter en skrittpaus så började vi med skänkelvikningar i trav. Där har jag haft det problemet att när jag flyttar för högerskänkeln så vill Alicia lägga huvudet på sned, med nosen till vänster. Jag har fått olika tips, av bl a Britt Hammar och Barbro Andreasson, men inget har fungerat speciellt bra. Men Bosse menade på att eftersom hon vill lägga nosen till vänster (utåt) så måste jag höja innerhanden för att korrigera det. Och det fungerade! :) Första gången jag provade blev hon dock lite högerställd, och Bosse ville att jag skulle ha henne rak i skänkelvikningen. Så då blev jag även tvungen att krama igenom yttertygeln mer. Då blev det stor skillnad… Men man märkte att Alicia tyckte att det blev jobbigt.

I skänkelvikningarna för vänsterskänkeln så har vi inte det problemet. Där är det bara att jag ska rida lite mer framåt – tänka mellantrav – och få igenom yttertygeln.

 

Efter en ny skrittpaus är det dags för galopparbete på volten. Motsvarande arbete som vi gjorde i trav tidigare under passet, dvs att minska tempot så mycket som möjligt kortare stunder för att öka samlingen. Jag tyckte att jag minskade ganska mycket – men jag fick minska mer! I början blev det lätt avbrott i stället, men det gör ju inget. För att kunna komma vidare så måste man tänja på gränserna. Det är bara att fatta galopp igen och göra om. Precis som i allt annat gymnastiskt arbete så är det de många upprepningarna som gör nytta. I minskningarna så kan man behöva göra ”ny fattning” i varje steg för att inte tappa galoppen, och när man känner att hästen är nära att bryta av så kan man rida framåt igen. Vänstergaloppen var lättare än högergaloppen på Alicia.

När galoppminskningarna fungerade bra, så fick jag även prova att göra övergång till skritt från galopp – och det gick betydligt lättare nu!

Så var det dags för samma arbete med galoppminskningar även i vänstergaloppen – och det har vi lättare för. Även här gick skrittövergången bra!

Efter galopparbetet så fick vi följa fyrkanten i trav och prova att göra skänkelvikningen för höger skänkel igen – det gick mycket bättre.

Trav lättridning på volten och avslut…

Det som vi framför allt behöver nu är att variera tempot för att öka samlingen i trav och galopp, så att hon kan utföra alla rörelser med högre kvalitet. Bosse tyckte att hon har bra gångarter, och är lite av en oslipad diamant. Så det var kul att höra :) Jag har ju inte tränat med henne så länge, och tycker själv att hon blir stadigt bättre – och framför allt är hon så samarbetsvillig och rolig att arbeta med!